Förlorad i tiden

Det blev ingen officiell resumé av mitt år 2008 skriven, men jag har försökt mig på att skriva något åt mig själv bara... Efter att jag hade skrivit om februari och januari tog jag en paus. Min starka sida är ju inte att vara kortfattad precis.
Idag slog en sak, som slagit mig så många gånger tidigare, mig. Det är nämligen så att när jag läser mina kompisar i Korsnäs bilddagböcker, bloggar eller dylikt så inser jag hur annorlunda mitt liv kanske sett ut om jag fortfarande bott i Korsnäs. Det kanske inte skulle ha varit så jätte annorlunda, men jag tror att jag eventuellt varit annorlunda som person då kanske. Högre status såhär socialt skulle jag antagligen ha i alla fall. Jag tror inte att jag skulle ha drabbats av mina extrema wannabe tönt perioder... Tänk att det finns människor som har sådana också. Dessutom så tror jag att jag inte hade ritat lika mycket då heller. Det var ju faktiskt tack vare Alex jag började. Samtidigt som jag tänker på hur annorlunda mitt liv kunde ha varit så inser jag att deras liv nu är ganska annorlunda än hur det var det där sista halvåret i Korsnäs, eller hur man nu ska säga. Tiden omformar allt.
Det här blev ju ett lite annorlunda inlägg nu, men det passar väl ganska bra såhär vid årsskiftet. Som en liten bonus tänker jag bjuda på en bild från april 2007.

Det blev en bild i det konstigaste laget kanske. Men jag antar att vi var lite konstiga också... Heh.

Min lycka

Igår insåg jag någonting fantastiskt. Det var faktiskt revolutionerande för min syn på mitt liv. Jag insåg att jag hade ett liv! Jag vet inte, men jag blev så glad när den insikten slog mig. Jag bor på en liten ö på Åland men ändå har jag ett liv. Jag har slutat vara... Bitter eller vad man ska säga. Det är helt okej att bo på Åland även om Korsnäs alltid kommer att vara Korsnäs för mig. Jag har känt mig som att jag har börjat bli gammal ett tag, eller jag har sett på saker precis som att jag skulle vara gammal helt enkelt. Men sista fredagen i skolan när jag satt och diskuterade det med mina kompisar påpekade vår klassföreståndare att mitt liv inte ens har börjat. Och det är kanske sant! Mitt liv ligger framför mig och jag kan bli precis vad jag vill. Förutom eventuellt astronaut, modell och sångerska till exempel. Jag kan göra vad jag vill, jag är fri fri fri! Det enda som kan hindra mig är jag själv vilket jag ska. Visserligen är det svårt när man liksom är fångad i sina tankar. Nåja, det här gör mig glad i alla fall!
Nu ska jag fortsätta på min teckning. Jag ska försöka färdigställa den idag!

Kläder eller inte kläder är frågan!

Jag känner mig väldigt uppgiven. Min blogg är väldigt fel... Eller ja, det är den kanske inte. Men alla vällästa bloggar har inga naturbilder som header eller en hop med tråkiga inlägg som bara handlar om en massa skräp. Deras inlägg handlar om KLÄDER istället. Borde jag börja skriva om kläder för att någon skulle vilja läsa min blogg? "Åh, jag såg den här tröjan på blabla, och den är ju bara för söt! Jag mååste bara ha den." Skulle det vara bättre? Kanske. Dock så är min blogg ohjälpligt skriven av just mig, och det är inget som lyckas intressera andra.
Jag är ingen söt flicka som tar dagens outfit bilder heller, som alla dessa älskade bloggerskorna. Nej, det är JAG som skriver min blogg. Och jag är för lat för att orka skriva någonting intressant, och mitt liv är för tråkigt för att det skulle intressera andra. Men jag ska försöka klä mina tankar i ord här framöver, och hoppas att jag lyckas åstadkomma någonting läsvärt!

Fiktiva/verkliga giftermål.

Jag har blivit ganska bra på att vara glad. Nu till exempel kontrollerade jag mig själv och fortsatte vara glad, ehem.
Igår diskuterade Alex och jag hur det skulle vara om man fick gifta sig med imaginära personer. Det kom på tal genom att han hade hört att japaner ville få gifta sig med fiktiva mangakaräktärer. Själv har jag hört om någon som gifte sig med en barbiedocka för att han ansåg att hans frus själ fanns i den eller något, jag minns inte riktigt, det var så länge sen jag hörde det. En annan gifte sig med ett får, det kan till och med hända att han skiljde sig från sin fru och gifte sig med ett får? Jag minns inte exakt hur det var men jag tror att det hände i Bulgarien kanske.
Giftermål ska ju vara ömsesidigt kan man tycka, men så har det nog bara varit de senaste hundra åren. Eller något, det beror ju på förstås, men tidigare bestämde ju föräldrarna vem man skulle gifta sig med och det händer väl i vissa länder ännu.
Men tänk, det skulle vara ganska coolt, om man fick gifta sig med fiktiva karaktärer. Jag menar vem skulle inte vilja gifta sig med Harry Potter? Sophia Potter, hur skulle det låta? Njanå, kanske Sophia Al'Thor. Nej, lite tråkigt skulle det kanske vara, och till exempel Harry Potter, det skulle ju bli lite först till kvarn om man tänker på hur många flickor som skulle vilja gifta sig med honom. Bigami är ju inte tillåtet nämligen, så tänk på alla stackars flickor som inte skulle få sin vilja fram. Lite krångligt skulle det nog bli, så jag tror att jag håller mig till riktiga, levande människor. Eller?

Vitsord på tapeten.

Nu ska jag för en gångs skull faktiskt skriva om något. Vår hissalärare pratar ju alltid ganska mycket på historia och idag halkade ämnet in på det här med hur det skulle bli om man gav orättvis vitsord, alltså vitsord som är lite för bra i det här fallet. Då sade han att GHS var en av de skolor på Åland som gav de rättvisaste vitsorden, GHS och skärgårdsskolorna. Det betyder att GHS ger rättvisare än skolorna i stan, Jonas ville dock inte nämna några namn till min besvikelse. Nåja, där ser man. Jag tycker att GHS är en bra skola. Lusses historialärare vad han nu än hette, hade faktiskt också sagt att var det en elev från GHS så kunde man vara ganska säker på att den levde upp till sina vitsord, vilket inte hände lika ofta från de andra högstadiumen. Där kan en 9 lika gärna vara en 8. Lärarna där är medvetna om det enligt Jonas, men på något sätt skulle det vara lite för jobbigt att ändra på det. Så alltså, GHS håller sig inom ramarna för hur man ska ge vitsord eller vad man ska säga. Hoppas att jag har fått fram min point.
... Sug på den.

Förresten, jag köpte en CD igår, Goo Goo Dolls/Let love in, hette den. Den verkar helt bra, men jag har inte fastnat riktigt ännu, fast det kommer jag att göra om ett tag, för så gör jag alltid. På torsdag har jag matteprov på bokstavsräkning, orka!

Nu skymmer det.

Nu har jag bestämt mig! En timme dator per dag. Det låter väl passligt? I alla fall enligt mina beräkningar. Jag stiger upp klockan sex, lagar mig färdig och äter frukost, sen tio minuter över sju bär det av till skolan som börjar halv nio. Skolan slutar halv tre och klockan halv fyra är jag hemma i bästa fall. Då har jag fem och en halv timme fritid fram till klockan nio då jag går i duschen. Då med middagen inräknad. Halv tio är det meningen att jag ska gå och lägga mig, och eventuellt läsa någonting fram till klockan tio då jag ska sova. Jag följer ju inte de här tidsramarna helt förstås, men ungefär.
Så om jag bara ger datorn en timme borde jag hinna göra andra saker... Då skulle jag i bästa fall ha fyra timmar till det, men som det brukar se ut så blir det väl lite mindre. Om man räknar bort tiden då jag sitter och pratar med mamma nämligen, eller så. Men jag insåg att nu när det börjar skymma tidigare så kommer mina promenader inte att kännas lika somriga längre, och det passar ju mig. Mer promenader! Jag borde kanske t.o.m. fråga mamma om hon vill komma ut och gå.
Detta kom jag fram till ikväll när jag gick ut till farmors äppelträd och skulle hämta ett par äpplen. Det var fint därute, och när jag kom tillbaks till vår gård fick jag för mig att jag skulle gunga. Jag gungade tills det kändes som att gungställningen började hoppa sådär lite, ni vet? Det är obehagligt. Sen när gungan stannade kände jag mig sådär smått illamående, men jag har förstått att jag borde gunga mer nu. Jag såg att vår gård faktiskt kanske var ganska okej, det lite för långa gröna gräset och solrosorna. "Berget" som gränsar mot gården, och när man gungade och så att man kunde se över det så skymtade man sjön, eller ja, vad man nu ska kalla det.
Jag insåg att det kanske inte var så illa, och sen när jag gick och postade ett brev åt mamma bestämde jag mig för att jag max fick vara på datorn en timme per dag... Men, hejdå!

Klockan elva till sju.

Wuuh, det här blir mitt sextioförsta inlägg! Jag har haft den här bloggen i en månad, en vecka och två dagar med idag. Blogspot var nog bättre än blogg.se. Där tröttnade jag, medan jag fortfarande är aktiv här.
Jag gör kanske färdig en till teckning idag, som jag började med igår. Jag hade KUNNAT göra den kalr igår, men ibland orkar man inte. Dessutom så vet jag också vad som gör att jag inte alltid vill rita. I och för sig, jag borde ha vetat det tidigare och det har jag kanske... Men i alla fall, det beror på att jag alltid tycker att jag måste prestera något. Att jag alltid jämför mig. Fast det gör jag ju ALLTID. Men när man provar på något nytt har man inte lika mycket krav, utan det är lite mer fritt. Om jag ska vara ärlig så tänkte prestationskraven hoppa fram igår när jag ritade... Det var därför jag inte gjorde den klar då. Men nu är de borta igen, jag ska rita för att det är roligt.
På måndag börjar jag skolan igen. Fast höstterminen brukar gå fort i jämförelse med vårterminen. Dessutom så kanske jag får lite mer sömn nu när skolan börjar. Det där var en konstig mening antar jag? Men jag kom fram till det idag. Trots att jag skulle gå och lägga mig klockan halv ett på sommaren och vakna klockan nio, så skulle jag ändå vara trött. Inte på kvällen dock. Går jag och lägger mig klockan elva och vaknar sju, har jag sovit mindre, men är betydligt piggare.
Jag är någon sorts morgonmänniska, men inte på sättet att jag blir trött på kvällarna eller vaknar klockan fem på morgonen. Utan snarare att jag blir piggare i längden om jag går och lägger mig tidigare och vaknar tidigare helt enkelt. Sen spelar det ingen roll hur länge jag sover... Eller jo, det gör det. Åtta timmar skulle vara passligt.
Jag förstår om det här inte var så jätteintressant, men undertecknad råkar ha huvudvärk idag på grund av sömnbrist. Det är vad jag tror i alla fall, för jag har huvudvärk.

P.S. Jag kom på en sak. Problemet när jag går i skolan är att jag sover från halv elva eller elva till klockan kvart före sex. Men jag vägrar att stiga upp senare, hejdå! D.S.

INTP vs ENTP!

Jag har gjort ett test, och det är inte första gången så tidigare fick jag ett annat resultat. MEN, det beror bara på en enda fråga som jag är lite fiftyfifty på. Så ni som känner mig, läs igenom och avgör vilket som är mer jag. (Jag syftar på dig Alex efter som du är den ende som kommer att orka läsa genom det och kommentera! Muahah.)
Själv tycker jag att INTP låter lite mer som jag nog, men nu vill jag ha ER åsikt. Så ENTP vs INTP?

Extraverted iNuitive Thinking Perceiving
Profile: ENTP

Revision: 3.0
Date of Revision: 26 Feb 2005

"Clever" is the word that perhaps describes ENTPs best. The professor who juggles half a dozen ideas for research papers and grant proposals in his mind while giving a highly entertaining lecture on an abstruse subject is a classic example of the type. So is the stand-up comedian whose lampoons are not only funny, but incisively accurate.

ENTPs are usually verbally as well as cerebrally quick, and generally love to argue--both for its own sake, and to show off their often-impressive skills. They tend to have a perverse sense of humor as well, and enjoy playing devil's advocate. They sometimes confuse, even inadvertently hurt, those who don't understand or accept the concept of argument as a sport.

ENTPs are as innovative and ingenious at problem-solving as they are at verbal gymnastics; on occasion, however, they manage to outsmart themselves. This can take the form of getting found out at "sharp practice"--ENTPs have been known to cut corners without regard to the rules if it's expedient -- or simply in the collapse of an over-ambitious juggling act. Both at work and at home, ENTPs are very fond of "toys"--physical or intellectual, the more sophisticated the better. They tend to tire of these quickly, however, and move on to new ones.

ENTPs are basically optimists, but in spite of this (perhaps because of it?), they tend to become extremely petulant about small setbacks and inconveniences. (Major setbacks they tend to regard as challenges, and tackle with determin- ation.) ENTPs have little patience with those they consider wrongheaded or unintelligent, and show little restraint in demonstrating this. However, they do tend to be extremely genial, if not charming, when not being harassed by life in general.

In terms of their relationships with others, ENTPs are capable of bonding very closely and, initially, suddenly, with their loved ones. Some appear to be deceptively offhand with their nearest and dearest; others are so demonstrative that they succeed in shocking co-workers who've only seen their professional side. ENTPs are also good at acquiring friends who are as clever and entertaining as they are. Aside from those two areas, ENTPs tend to be oblivious of the rest of humanity, except as an audience -- good, bad, or potential.

vs

Introverted iNtuitive Thinking Perceiving
Profile: INTP
Revision: 3.0
Date of Revision: 27 Feb 2005

INTPs are pensive, analytical folks. They may venture so deeply into thought as to seem detached, and often actually are oblivious to the world around them.

Precise about their descriptions, INTPs will often correct others (or be sorely tempted to) if the shade of meaning is a bit off. While annoying to the less concise, this fine discrimination ability gives INTPs so inclined a natural advantage as, for example, grammarians and linguists.

INTPs are relatively easy-going and amenable to almost anything until their principles are violated, about which they may become outspoken and inflexible. They prefer to return, however, to a reserved albeit benign ambiance, not wishing to make spectacles of themselves.

A major concern for INTPs is the haunting sense of impending failure. They spend considerable time second-guessing themselves. The open-endedness (from Perceiving) conjoined with the need for competence (NT) is expressed in a sense that one's conclusion may well be met by an equally plausible alternative solution, and that, after all, one may very well have overlooked some critical bit of data. An INTP arguing a point may very well be trying to convince himself as much as his opposition. In this way INTPs are markedly different from INTJs, who are much more confident in their competence and willing to act on their convictions.

Mathematics is a system where many INTPs love to play, similarly languages, computer systems--potentially any complex system. INTPs thrive on systems. Understanding, exploring, mastering, and manipulating systems can overtake the INTP's conscious thought. This fascination for logical wholes and their inner workings is often expressed in a detachment from the environment, a concentration where time is forgotten and extraneous stimuli are held at bay. Accomplishing a task or goal with this knowledge is secondary.

INTPs and Logic -- One of the tipoffs that a person is an INTP is her obsession with logical correctness. Errors are not often due to poor logic -- apparent faux pas in reasoning are usually a result of overlooking details or of incorrect context.

Games NTs seem to especially enjoy include Risk, Bridge, Stratego, Chess, Go, and word games of all sorts. (I have an ENTP friend that loves Boggle and its variations. We've been known to sit in public places and pick a word off a menu or mayonnaise jar to see who can make the most words from its letters on a napkin in two minutes.) The INTP mailing list has enjoyed a round of Metaphore, virtual volleyball, and a few 'finish the series' brain teasers.

INTPs in the main are not clannish. The INTP mailing list, with a readership now in triple figures, was in its incipience fraught with all the difficulties of the Panama canal: we had trouble deciding on:

1) whether or not there should be such a group,

2) exactly what such a group should be called, and

3) which of us would have to take the responsibility for organization and maintenance of the aforesaid group/club/whatever.

Enligt den här sidan var Albert Einstein INTP! Lalaa... Men bland kända ENTP fanns t.ex. Marilyn vos Savant som har 186 i IQ. Edison var också ENTP... Fast, okej. Få höra nu då!

Ehm... By the way, här är länken: http://www.tydal.nu/article/personlighetstest/ Ifall någon vill göra det. Isåfall säg gärna vad ni får! Och till sist; ESFJ är min motsats.