Forum

Det har just gått upp för mig... Jag är förlorad. Det var igår det hände, när jag tänkte titta om det stod någonting om prenumerationer på tidningen Fridas hemsida. Jag fann dock ej vad jag sökte, men en liten länk fångade min uppmärksamhet... Forum. Jag älskar att läsa de där forumen där det främst är flickor som håller till. Man kan läsa folks åsikter om en massa roliga, världsliga saker! Men säkert finns det också lite djupare grejer också förstås. Saker som hälsa, skönhet, kärlek & relationer, hobbys och en massa random. Det är mycket underhållande. Sen ville jag försöka logga in där också, för jag hade faktiskt registerat mig där någon gång. Såklart mindes jag inte mitt användarnamn, men jag gissade, och gissade rätt! Ni vet i alla fall vad jag sysselsätter mig med framöver i alla fall...

Förlorad i tiden

Det blev ingen officiell resumé av mitt år 2008 skriven, men jag har försökt mig på att skriva något åt mig själv bara... Efter att jag hade skrivit om februari och januari tog jag en paus. Min starka sida är ju inte att vara kortfattad precis.
Idag slog en sak, som slagit mig så många gånger tidigare, mig. Det är nämligen så att när jag läser mina kompisar i Korsnäs bilddagböcker, bloggar eller dylikt så inser jag hur annorlunda mitt liv kanske sett ut om jag fortfarande bott i Korsnäs. Det kanske inte skulle ha varit så jätte annorlunda, men jag tror att jag eventuellt varit annorlunda som person då kanske. Högre status såhär socialt skulle jag antagligen ha i alla fall. Jag tror inte att jag skulle ha drabbats av mina extrema wannabe tönt perioder... Tänk att det finns människor som har sådana också. Dessutom så tror jag att jag inte hade ritat lika mycket då heller. Det var ju faktiskt tack vare Alex jag började. Samtidigt som jag tänker på hur annorlunda mitt liv kunde ha varit så inser jag att deras liv nu är ganska annorlunda än hur det var det där sista halvåret i Korsnäs, eller hur man nu ska säga. Tiden omformar allt.
Det här blev ju ett lite annorlunda inlägg nu, men det passar väl ganska bra såhär vid årsskiftet. Som en liten bonus tänker jag bjuda på en bild från april 2007.

Det blev en bild i det konstigaste laget kanske. Men jag antar att vi var lite konstiga också... Heh.

Gott nytt år!

Gott nytt år! Så, jaha... Nu är det 2009. Jag har inte orkat skriva någon resumé av mitt år ännu, men jag hoppas att jag orkar göra det imorgon! Det har väl inte varit något speciellt händelserikt år skulle jag säga, förra året (2007 då) hände det mycket mer. Några av de större händelserna under det gångna året var väl lettlandsresan och bröllopet där. Det var roligt tycker jag. Sen så har det väl hänt lite allt möjligt också, jag börjar mer och mer gå tillbaks till mitt 'gamla' jag till exempel. Plus att jag har börjat spara långt hår! Nä okej. Det där var inte något speciellt, men faktum är att jag inte kommer på mer just nu. Jag kanske borde skriva en sammanfattning som bara jag får läsa, där jag kan ta med lite mer olika saker som inte är ämnade för allmänhetens ögon! By the way, min nya jeansblusklänning är fin! Men godnatt och ha en fin fortsättning på det nya året, jag hoppas att det blir ett bra år.

Min lycka

Igår insåg jag någonting fantastiskt. Det var faktiskt revolutionerande för min syn på mitt liv. Jag insåg att jag hade ett liv! Jag vet inte, men jag blev så glad när den insikten slog mig. Jag bor på en liten ö på Åland men ändå har jag ett liv. Jag har slutat vara... Bitter eller vad man ska säga. Det är helt okej att bo på Åland även om Korsnäs alltid kommer att vara Korsnäs för mig. Jag har känt mig som att jag har börjat bli gammal ett tag, eller jag har sett på saker precis som att jag skulle vara gammal helt enkelt. Men sista fredagen i skolan när jag satt och diskuterade det med mina kompisar påpekade vår klassföreståndare att mitt liv inte ens har börjat. Och det är kanske sant! Mitt liv ligger framför mig och jag kan bli precis vad jag vill. Förutom eventuellt astronaut, modell och sångerska till exempel. Jag kan göra vad jag vill, jag är fri fri fri! Det enda som kan hindra mig är jag själv vilket jag ska. Visserligen är det svårt när man liksom är fångad i sina tankar. Nåja, det här gör mig glad i alla fall!
Nu ska jag fortsätta på min teckning. Jag ska försöka färdigställa den idag!

Nu är det jul igen och nu är det jul igen...

Just det! Nu har jag inte skrivit på jättelänge, och eftersom jag vet hur mycket ni sörjer så säger jag förlåt! Men julen är inte slut ännu heller. Idag är det annandagjul och det är alltså fortfarande jul jo. Idag tänkte jag berätta om min jul. Dock inte ALLTING eftersom min jul egentligen börjar på lillajul. Den här berättelsen börjar på julafton. Varje julaftonsmorgon dukar tomten (observera, tomten!) det fint på bordet åt oss. Pepparkakor med glasyr, lite godis och mandariner plus julservetter. Det är fint och mysigt. Sen klädde jag mig i några halvfula finkläder och vi åt gröt. Jag stoppade i en liten nöt, eftersom vi inte hade någon mandel. Den som fick "mandeln" skulle tvingas att hitta på en ramsa tyckte Agnes och Henrik, varpå Mattias blev förskräckt. Det var ändå Henrik som fick nöten, och jag hade yrkat att han skulle hitta på något med en jullimpa... Jag minns inte vad han hittade på, men jag skrattade i alla fall! Det var lite LOL!
Sen gjorde jag något och sen tog jag en promenix. Jag dukade bordet sådär fint till julmiddagen också. Lite över fem åt vi, och nu har vi kortat ned ät-tiden till en timme. I Korsnäs när jag var yngre brukade mamma säga att vi var tvungna att äta i två timmar. Mattias och jag underhöll oss med att jag sjöng Cascada och Groove Coverage låtar som jag inte kunde texterna till när vi väntade på efterrätten som mamma och jag hade gjort föregående kväll. Sen när vi ätit efterrätt kom tomten och blablabla... Ni orkar inte höra mer, jag vet! Så nu till det som ni alla väntat med spänning på. Vad JAG fick i julklapp... Jag sliter inte upp alla mina paket som mina syskon gör nämligen (även Mattias 17 år fyllda). Nåja, i mina julklappar fanns att fina saker som; En cd (Håkan Hellström, känn ingen sorg för mig Göteborg), en bok (som jag redan har läst ut), två anteckningsböcker, en ficklampanyckelring, några halsband, parfym, två mascaror, läppglans, bodylotion, daycream, rökelse, två tröjor, ett duntäcke (varmt, varmt!), ett randigt påslakan, ramar, två par hörlurar och ja, det där var väl det mesta tyyyyyp... Nu till juldagen!
Mamma skulle till julottan, och det hade jag också funderat på men jag orkade inte. Sen fick jag sex stycken mandariner i julstrumpan plus en fruktkorg som jag och mina syskon skulle dela på. Jag fördrev främst dagen med en massa skräp fram till klockan fyra när vi väntade gäster. Min faster med familj: Maria (hon själv), Alfons och deras barn Lukas (6 år), Caspian (5 år, tror jag...) och Mirjam (en månad gammal ungefär. Så kom också min farbror Mikael med familj: Solvita (hans fru), Gatias (18 år) och Katrina (10 år). Till att börja med åt vi julmat från stående bord och sedan spelade vi fotboll. Tro det eller ej, men det gjorde jag också! Det var lite roligt eftersom det var så blandade åldrar, 6-18 år. I och för sig så var det ju lite trångt att spela i Agnes och Henriks rum förstås... Men det var ändå ganska roligt. Till slut sade de vuxna att vi fick sluta... Sedan åt vi väl någon efterrätt och musicerade lite. När gästerna hade gått avsluade jag kvällen med en promenad. Det här var en av de trevligare jularna! På Åland också till råga på allt. Nu hade jag tänkt berätta om idag också, men det orkar jag inte och jag tror inte att ni skulle orka läsa det heller. Förlåt för min inaktivitet den senaste veckan somsagt! Jag ska bättra mig... Kanske.

Har man sett vilket ordflöde!

Förlåt för mitt förra korta inlägg innehållande i princip ingenting. Men jag tyckte att det skulle vara så coolt att skriva ett inlägg i skolan! ... Vi hade ganska SOFT idag i skolan, (jag brukar inte använda ordet SOFT), och gjorde egentligen ingenting vettigt överhuvudtaget. Mest såg vi på film, hade pipstopp, var på datorn och fixade lite till julfesten... Det var en kort sammanfattning, men också precis allt vi sysslade med! Känn er avundsjuka.
Jag försov mig med fyrtio minuter imorse också. Nu tänker ni säkert "oj, då måste hon ha kommit förseeent", men icke! Med min underbara tidsplanering kan jag försova mig med fyrtio minuter och ändå hinna hur bra som helst! Det betyder att om jag skulle vilja skulle jag kunna stiga upp halv sju istället för tio före sex... Mera sömn förstås, men inte precis lockande. Då skulle jag inte ha tid över till en massa annat.
Efter skolan idag vandrade jag ner till Mattssons där jag tittade ifall om jag skulle hitta någon julklapp åt några. Inga fynd. Men däremot ideér om vad jag skulle kunna köpa! Vilket jag ska göra på lördag när vi ska hämta Mattias från stan. Klockan lite före sju kom jag hem, åt lite och lindade in fyra julklappar. Och nu sitter jag här, eller ligger rättare sagt. Mamma tvingade mig också att köpa nya skor idag. Bara för att det var hål i sulan på de andra! I och för sig så var det lite jobbigt att ständigt vara blöt om fötterna, men det var också lite jobbigt att tvingas köpa skor oberoende om man hittade något par man gillade eller inte. Nå okej, till sist hittade jag ett par skor som var ganska fina. Dock fel färg... De var SVARTA och inte BRUNA som jag gillar. Men det kan jag leva med, de lär väl snart vara uppnötta igen.
Det är lite roligt, andra köper skor i mängder och massor medan min mamma får tvinga mig. Jag har ju inget emot skor heller, så att det är lite märkligt. En positiv sak finns det i alla fall med att hon tvingar mig... Det betyder att hon erbjuder sig att betala! Det kan ju verka som att jag låtsas att hon måste tvinga mig men så är inte fallet. Det är jobbigt att göra oplanerade skoinköp när alla skor inom synhåll inte faller en i smaken. PLUS att det är dyrt och att man tycker att det inte är hela världen att ens skor är lite nedgångna. Men har ni sett vilket ordflöde! Man skulle kunna tro att jag aldrig tänker sluta. Dock så är det vad jag just tänker göra, bara en sak till. Jag unnade också mig själv ett nytt halsband och örhängen såhär till jul! Mamma erbjöd sig att betala örhängena. (A) Till kännedom så sker mina smyckesinköp oftast på H&M där det är biiiilligt. Men jaja, ha en fin fortsättning på kvällen! Själv måste jag träna lite.
Förresten... Jag fick 10 på vårt barockprojekt i skolan! Men 8 på portfolion. Man kan inte få bättre än 8 om man inte lägger ner en massa extra tid på det nämligen, men NU, hejdå!

Skillnad på folk och folk

Jag borde inte ha skrivit mitt förra inlägg. Idag hade vi en pysseldag i skolan och hela skolan förutom de som spelade innebandy var indelade i grupper. Man kunde alltså vara med vem som helst. Då när jag satt i bussen hem och tänkte så insåg ja hur skönt det här var. I gruppen jag var i delades i två grupper när vi skulle göra julgodis nämligen. Det trevliga med det här var att ingen klankade ned på någon annan! Alla var lika. Man behövde inte täcka nu tycker de att jag är jobbig, OCH så tänkte jag inte att någon annan var jobbig själv heller. Det här var lite speciellt när det var människor man inte kände så bra också.
Nu tänker ni säkert, TÖNT. Men det är så skönt när man kan känna att det inte är skillnad på folk och folk. Man bara är, kan prata lite och tänker inga mindre trevliga tankar. Det är fint. Tänk om det alltid skulle vara så! Jag blir så glad av det. Just därför borde jag inte ha skrivit mitt förra inlägg. Jag måste försöka tänka snällt om både mig själv och andra.

Kläder eller inte kläder är frågan!

Jag känner mig väldigt uppgiven. Min blogg är väldigt fel... Eller ja, det är den kanske inte. Men alla vällästa bloggar har inga naturbilder som header eller en hop med tråkiga inlägg som bara handlar om en massa skräp. Deras inlägg handlar om KLÄDER istället. Borde jag börja skriva om kläder för att någon skulle vilja läsa min blogg? "Åh, jag såg den här tröjan på blabla, och den är ju bara för söt! Jag mååste bara ha den." Skulle det vara bättre? Kanske. Dock så är min blogg ohjälpligt skriven av just mig, och det är inget som lyckas intressera andra.
Jag är ingen söt flicka som tar dagens outfit bilder heller, som alla dessa älskade bloggerskorna. Nej, det är JAG som skriver min blogg. Och jag är för lat för att orka skriva någonting intressant, och mitt liv är för tråkigt för att det skulle intressera andra. Men jag ska försöka klä mina tankar i ord här framöver, och hoppas att jag lyckas åstadkomma någonting läsvärt!

Sophia om ett år

Hejhej! Titta så fin bloggen blev för några dagar sedan. Anledningen till att jag inte har skrivit har varit att jag försökt komma på någonting vettigt, men jag har inte lyckats ännu. Dessutom har det här blivit en ohälsosam helg.
Nu ska jag skriva om mig själv. Någonting enkelt, filosofiskt och konstigt... Det resulterade i mig. Det är luciadagen idag också. Och nu vet jag vad jag ska skriva om. Sophia om ett år. Eller ja, hur jag önskar att jag är om ett år.
Jag är antagligen 15 år fyllda, har rätt långt brunaktigt hår. Jag är ganska lång, och smalare än vad jag är nu... 10 kg lättare säger vi. Mitt rum är julpyntat och mysigt. Jag har också gjort en hel del mer teckningar och min watcherlist på deviantart har sådär "complete list". Plus att jag har 2 favs per deviation, åtminstone. Jag har skrivit trettio sidor på min Merryll-berättelse och så har jag läst The fires of heaven klart. Dessutom är jag expert på svarta hål, så om det är något ni undrar kan ni fråga mig då. Lite bättre på att spela gitarr är jag också. Jag har kanske också kommit fram till exakt vad jag vill bli som vuxen, vad det nu än kan vara. Sen så behöver jag inte känna mig ensam heller.
Nu får det räcka, dålig svenska i det här inlägget, men skit i det. Sov gott!

Julen kommer och tiden går

Jag är så trött, så trött. Jag borde gå i duschen by the way. Idag klippte jag håret, den syns kanske inte så mycket men det känns finare ändå! Jag var till stan också och köpte julklapp till Karolina, plus att jag köpte en svart- och rödrutig flanellskjorta för 5.80 €. Mamma och jag har gjort julklapp åt vårt fadderbarn samt två andra paket till random barn på barnhem i Lettland kanske det var. Jag minns inte riktigt. Dessutom har jag invigt ett nytt presentskåp idag, eller en presentlåda kanske. Det hade jag i Korsnäs också men det var mindre.
Jag har också tänkt lite på gångna tider idag. Hur det var förut om man går ca sex till sju år bak i tiden. Det låter hemskt mycket, tiden går fort och jag blir gammal. När jag var liten var jag känslig, det är sant. Betyder det att jag fortfarande är känslig?

Dagböcker, dagböcker och känslor. Hui!

Det har hänt någonting hemskt. Eller så hemskt kanske det inte är, snarare förundrans och beundransvärt. Jag har ännu en fullskriven dagbok, den fjärde i ordningen. Ja, det är sant. Fyra fullskrivna dagböcker är kanske inte så mycket, men den finns en annan mycket intressant sak med i bilden. Igår kväll tänkte jag att jag skulle leta upp en ny anteckningsbok som skulle kunna agera dagbok. Men guess what! Någon sådan fanns inte att finna. (Jag är typen som har skrivbordslådor fulla med skräp, pennor, sudd, anteckningsböcker osv.) Eller jo, en, men den har jag så mycket annat i och jag vill inte förstöra den med mina flamsiga skriverier. Flamsiga skriverier... Nja, man kanske inte ska kalla det för det, men det står inte så mycket vettigt där. Jag brukar faktiskt skriva om min känslor. Kan ni tänka er det? Faktum är att jag bara skriver om de känslor som inte känns allt för privata för att skrivas ner. Det var ett tag när jag höll långa föredrag om vem jag gillade och varför just han var så söt till exempel, men den tiden är långt borta nu. Ett år. Nu uttrycker jag det med små meningar med stora betydelser som dessvärre inte säger särskilt mycket. En av anledningarna till det är också att det låter så töntigt när jag har skrivit på det där sättet... Ja, ni vet. Lite dramatiskt förälskat kanske. Och en sak till. Tänk att jag skriver det här här! Chockartat, jag vet, fast det enda jag försöker är att skriva inlägg med ett innehåll. Nåja, jag ska fortsätta min jakt på något som kan agera dagbok, om jag inte hittar något kanske jag köper en imorgon! Jag har aldrig köpt en dagbok. OCH, jag har fått mitt visa electron kort nu! Yeay! Nej, jag kommer inte att börja shoppa okontrollerat.
Hejdå!

Det ultimata sättet för att förhöra sig själv på prov.

Nu har jag kommit på det. Det ultimata sättet för att förhöra sig själv på prov! Det är mycket enkelt, man förhör helt enkelt bara sig själv. Men nej, man ska inte titta i boken, fråga en fråga och svara med svaret man just sett. Istället ska man ta t.ex. en mp3 spelare, spela in frågorna, läsa lite till och sen spelar man upp frågorna och svarar på dem. Ett enkelt sätt för att få reda på vad man INTE kan, dessutom lär man sig när man hittar på frågorna. Hoppas jag. Jag har nämligen inte prövat det själv ännu, för det är vad jag borde göra nu. Imorgon har jag ett jobbigt kemiprov som jag måste få bra i, och ja... Orka öva, det är tråkigt när jag inte minns någonting. Så jag får väl se hur det går nu då! Inga jobbiga föräldrar som klagar över att de måste förhöra mig längre!

Edit: Jag har nu prövat det och ja, det var lite enformigt att sitta och hitta på frågor och sen tog batteriet till mp3:n slut... Så jag övergick till att plugga på vanligt sätt.

Fiktiva/verkliga giftermål.

Jag har blivit ganska bra på att vara glad. Nu till exempel kontrollerade jag mig själv och fortsatte vara glad, ehem.
Igår diskuterade Alex och jag hur det skulle vara om man fick gifta sig med imaginära personer. Det kom på tal genom att han hade hört att japaner ville få gifta sig med fiktiva mangakaräktärer. Själv har jag hört om någon som gifte sig med en barbiedocka för att han ansåg att hans frus själ fanns i den eller något, jag minns inte riktigt, det var så länge sen jag hörde det. En annan gifte sig med ett får, det kan till och med hända att han skiljde sig från sin fru och gifte sig med ett får? Jag minns inte exakt hur det var men jag tror att det hände i Bulgarien kanske.
Giftermål ska ju vara ömsesidigt kan man tycka, men så har det nog bara varit de senaste hundra åren. Eller något, det beror ju på förstås, men tidigare bestämde ju föräldrarna vem man skulle gifta sig med och det händer väl i vissa länder ännu.
Men tänk, det skulle vara ganska coolt, om man fick gifta sig med fiktiva karaktärer. Jag menar vem skulle inte vilja gifta sig med Harry Potter? Sophia Potter, hur skulle det låta? Njanå, kanske Sophia Al'Thor. Nej, lite tråkigt skulle det kanske vara, och till exempel Harry Potter, det skulle ju bli lite först till kvarn om man tänker på hur många flickor som skulle vilja gifta sig med honom. Bigami är ju inte tillåtet nämligen, så tänk på alla stackars flickor som inte skulle få sin vilja fram. Lite krångligt skulle det nog bli, så jag tror att jag håller mig till riktiga, levande människor. Eller?

Omslutas av mörkret.

Jag var ut och gick idag. Det var väldigt mörkt och regnade. När jag kom till vägbanken strax före färjan satte jag mig på staketet eller whatever det heter och njöt lite. Eller ja, tittade. Mörker här på Simskäla fascinerar mig lite. Man ser knappa svarta konturer av land trots att vattnet och himlen nästan är lika mörka. Vågorna som slår mot land och ljuset från färjan. Väldigt fint på något sätt, jag vet inte, men jag gillar att sitta där och titta i mörkret, man får någon fin stämning då.
Mamma berättade just att vi ska ha främmande imorgon klockan fem, det kan ju vara bra att veta förstås. Så jag får väl städa rummet då, men inte nu. Ja, ännu ett meninglöst inlägg innan det byter månad!

Vitsord på tapeten.

Nu ska jag för en gångs skull faktiskt skriva om något. Vår hissalärare pratar ju alltid ganska mycket på historia och idag halkade ämnet in på det här med hur det skulle bli om man gav orättvis vitsord, alltså vitsord som är lite för bra i det här fallet. Då sade han att GHS var en av de skolor på Åland som gav de rättvisaste vitsorden, GHS och skärgårdsskolorna. Det betyder att GHS ger rättvisare än skolorna i stan, Jonas ville dock inte nämna några namn till min besvikelse. Nåja, där ser man. Jag tycker att GHS är en bra skola. Lusses historialärare vad han nu än hette, hade faktiskt också sagt att var det en elev från GHS så kunde man vara ganska säker på att den levde upp till sina vitsord, vilket inte hände lika ofta från de andra högstadiumen. Där kan en 9 lika gärna vara en 8. Lärarna där är medvetna om det enligt Jonas, men på något sätt skulle det vara lite för jobbigt att ändra på det. Så alltså, GHS håller sig inom ramarna för hur man ska ge vitsord eller vad man ska säga. Hoppas att jag har fått fram min point.
... Sug på den.

Förresten, jag köpte en CD igår, Goo Goo Dolls/Let love in, hette den. Den verkar helt bra, men jag har inte fastnat riktigt ännu, fast det kommer jag att göra om ett tag, för så gör jag alltid. På torsdag har jag matteprov på bokstavsräkning, orka!

Mysig höstblogg och en "utseendejämförelse...".

Åh, är inte min blogg fin nu!? Jag har till och med en statistik grej här. I och för sig, så vet jag inte om den fungerar som den ska, men jag hoppas det. Eller hm, jag tror att det visar statistiken om jag är inloggad på den där sidan, men det räknar fast jag inte är det... Typ. Äh, får se. Min blogg är så myyysig! Höstig och trevlig. :> Så mysig att jag tillägnar den en smiley. Jag undrar hur man designar bloggar åt andra, jag såg en som gjorde det, men hennes var inte så mysiga, utan lite tråkiga. I och för sig, skulle det nog vara ganska jobbigt, om man skulle vara tvungen att göra det.
Har ni märkt hur aktivt jag bloggar nu? Det är i och för sig främst för att bloggen känns lite nymodig, men det lär väl vara så ett tag nu, eller bara idag. Ingen vet och ingen bryr sig. Jag har en ny playlist också! I och för sig så är det väl bara jag som lyssnar på det och just därför tycker jag att det är hemskt trevligt. Wuuh, jag känner mig inte jätteful nu heller. Kom ihåg, jag sa inte något om hur jag ser ut, bara hur jag känner mig. Därför kan ingen ha något emot det jag sa!
Jag bjuder på två bilder också; en som är tagen ikväll och en som är tagen för ungefär ett år sen. Då hade jag ju blont hår, det är väl den största skillnaden, i och med att ansiktet är ganska lika vinklat och så, och att jag inte har någon halsduk på den äldre bilden som jag brukade ha då. Men om man skulle ta en ett och ett halvt år gammal bild på mig, så skulle jag se ut ungefär som nu där. Om någon bryr sig förstås, men jag föredrar som jag ser ut nu av de där båda. Det kanske inte är så vackert, men men.

Två teckningar.

Här hittade jag två teckningar som jag inte hade lagt upp här. Orsaken är förstås att den ende personen som läser min blogg redan har sett dem på deviantart, så då är det ju lite meningslöst om ni förstår?
Nååja, den här första bilden med solnedgången föreställer då Mattias... När han ror. Jag tycker att den är ganska fin. Den andra bilden är ju lite speciell eller vad man ska säga. Jag ritade den lite sådär random, så ja, gungan är lite cp och den där flickan som sitter där är väl inte helt bra heller, men somsagt, det var ju faktiskt inte meningen att det skulle vara realistiskt. (Andra inlägget för idag!) Men åh, nu vill jag skriva lite till. Ja! Nu vet jag. Jag började fundera på en sak: När jag blev opererad så gav de mig både smärtstillande och lugnande före operationen, hela fyra tabletter. Och jag kan ju inte säga att det var otrevligt, men började skratta, och sen strax före de skulle söva mig så lade de till något i droppet. Jag började fnittra något hemskt, man kunde som inte sluta. Sen minns jag förstås inget mer, för då sov jag. Det var ganska roligt. Fast jag tror inte jag ska jämföra det här med det jag hade tänkt göra nu, jag vet ju faktiskt inte riktigt. Jag kan tänka mig att det skulle bli lite opassande.

Bara för att jag tycker det.

Nu skriver jag igen! Lördagkväll. Jag bakade jättegoda chokladmuffins ikväll, problemet var bara att jag inte var tillräckligt hungrig för att de skulle bli jättegoda. Det var egentligen lite synd, men de var ju nog goda i alla fall.
Som ni ser så har jag uppdaterat min playlist här med nå andra låtar. 4000 Rainy Nights är ju bara jättebra! Dessutom så borde jag andra min layout snart också, nu har jag ju haft den här ett tag... Fast i såna fall blir det att göra en ny header och då måste jag ladda mina kamerabatterier så att jag kan ta nya höstbilder. Och hörni, jag vet att jag inte skriver om så mycket vettiga saker här, utan att det bara blir lite kort sådär... Jag ber om ursäkt för det, jag borde kanske försöka skärpa mig men det blir väl som det blir med det.

Men oj, nu kom jag något att skriva om. Eller rättare sagt klaga på. Bör inte tas personligt, men jag tror inte att personerna det handlar om kommer att läsa det här heller förstås, men somsagt, jag menar inget taskigt.
Ni vet ju att jag är en 10-i-alla-prov-person, det är i alla fall vad folk tycker, och ja, det stämmer väl till en viss del också. Nu är det också såhär att det händer väl att jag klagar någon gång om jag inte har levt upp till mina förväntningar. Inte vet jag, jag kanske klagade mer förut, men nu brukar jag inte KLAGA. Bara för att jag kommenterar något om ett prov så betyder INTE att jag klagar. Det är viktigt. För en del personer, mina kompisar förstås säger att jag klagar om jag skulle säga att jag tyckte att en uppgift var lite svår eller något. "Du får ju ändå 10 i alla prov!!" Och sen slutar man lyssna på mig. Men herregud, fattar ni inte att jag inte klagar om jag får 10- som alla påstår?! Det är vad ni säger, men det är inte sant. Jag blir så otroligt arg på det där... Jag kan knappt prata om det utan att typ, höja rösten.
I våras fick jag också höra att jag inte fick klaga på någonting men prov och sånt, skolan, men att de fick klaga på grund av att de fick ungefär samma resultat i proven. Fast inte bara för att jag brukade få bättre, förklarade de för mig. Och därför... Tycker jag att de ska skita i vad jag får i mina prov eftersom de inte ens låter mig yttra mig om dem.
Så är det. Jag kommer faktiskt inte att säga vad jag får i mina prov längre, lite svårt är det förstås, speciellt när folk kikar en över axeln för att se, och envisas med att fråga. Hejdå!

Nu skymmer det.

Nu har jag bestämt mig! En timme dator per dag. Det låter väl passligt? I alla fall enligt mina beräkningar. Jag stiger upp klockan sex, lagar mig färdig och äter frukost, sen tio minuter över sju bär det av till skolan som börjar halv nio. Skolan slutar halv tre och klockan halv fyra är jag hemma i bästa fall. Då har jag fem och en halv timme fritid fram till klockan nio då jag går i duschen. Då med middagen inräknad. Halv tio är det meningen att jag ska gå och lägga mig, och eventuellt läsa någonting fram till klockan tio då jag ska sova. Jag följer ju inte de här tidsramarna helt förstås, men ungefär.
Så om jag bara ger datorn en timme borde jag hinna göra andra saker... Då skulle jag i bästa fall ha fyra timmar till det, men som det brukar se ut så blir det väl lite mindre. Om man räknar bort tiden då jag sitter och pratar med mamma nämligen, eller så. Men jag insåg att nu när det börjar skymma tidigare så kommer mina promenader inte att kännas lika somriga längre, och det passar ju mig. Mer promenader! Jag borde kanske t.o.m. fråga mamma om hon vill komma ut och gå.
Detta kom jag fram till ikväll när jag gick ut till farmors äppelträd och skulle hämta ett par äpplen. Det var fint därute, och när jag kom tillbaks till vår gård fick jag för mig att jag skulle gunga. Jag gungade tills det kändes som att gungställningen började hoppa sådär lite, ni vet? Det är obehagligt. Sen när gungan stannade kände jag mig sådär smått illamående, men jag har förstått att jag borde gunga mer nu. Jag såg att vår gård faktiskt kanske var ganska okej, det lite för långa gröna gräset och solrosorna. "Berget" som gränsar mot gården, och när man gungade och så att man kunde se över det så skymtade man sjön, eller ja, vad man nu ska kalla det.
Jag insåg att det kanske inte var så illa, och sen när jag gick och postade ett brev åt mamma bestämde jag mig för att jag max fick vara på datorn en timme per dag... Men, hejdå!

Ett vemod.

http://www.ultimate-guitar.com/tabs/p/plain_white_ts/hey_there_delilah_ver3_tab.htm
Titta där ja. Det där håller jag på och övar nu. Och jag vågar nästan säga att det inte går jätte dåligt! När jag kan byta mellan fingrarna tillräckligt snabbt där ska jag våga mig på en svårare version. Det är roligt att spela gitarr!
Imorgon ska jag, mamma, Agnes & Henrik till Mariebad. Jag hakar bara på jag, men Agnes och Henrik har väntat på att få fara dit i ett år snart...
Det har faktiskt varit en ganska bra dag idag: det har regnat medan jag har läst boken Populärmusik från Vittula och lyssnat på Manic Street Preachers.
Populärmusik från Vittula var nog riktigt bra, dessutom så fick jag veta att det finns något man kallar riksfinska. I alla fall där, som riksvenska och så. Det har jag aldrig tänkt på. I epilogen fanns en mening jag fastnade vid. "Och jag själv blev lärare i Sundbyberg med en saknad, ett vemod jag aldrig helt lyckats bemästra." Jag har också en saknad, ett vemod. Det var så... När jag läste det där så förstod jag precis, eller jag vet inte... Men ni förstår? Jag saknar Korsnäs, och fastän jag skulle flytta dit igen som vuxen så skulle det var borta. Alla minnen, min gamla skolväg, vårt vardagsrum, köksfönstret, sandpottan, mina kompisar och det liv jag kunde ha levt om jag inte hade varit tvungen att flytta. När man flyttade så rycktes man bort så fort, allt bara försvann... Tror jag, annars kanske det går lite bitvis.
Saknaden försvinner nog aldrig, alla vuxna människor kanske har en sånhär saknad. I och för sig, jag är inte vuxen, men spelar roll. Problemet ligger kanske i att jag tycker att mitt liv slutade när jag var tretton (jag blev ganska glad när jag insåg att det nödvändigtvis inte gjorde det) och att jag har så litet att göra att jag ältar och tänker på allting för mycket. Istället för att leva. Men jag ska leva, snart.