Dagböcker, dagböcker och känslor. Hui!

Det har hänt någonting hemskt. Eller så hemskt kanske det inte är, snarare förundrans och beundransvärt. Jag har ännu en fullskriven dagbok, den fjärde i ordningen. Ja, det är sant. Fyra fullskrivna dagböcker är kanske inte så mycket, men den finns en annan mycket intressant sak med i bilden. Igår kväll tänkte jag att jag skulle leta upp en ny anteckningsbok som skulle kunna agera dagbok. Men guess what! Någon sådan fanns inte att finna. (Jag är typen som har skrivbordslådor fulla med skräp, pennor, sudd, anteckningsböcker osv.) Eller jo, en, men den har jag så mycket annat i och jag vill inte förstöra den med mina flamsiga skriverier. Flamsiga skriverier... Nja, man kanske inte ska kalla det för det, men det står inte så mycket vettigt där. Jag brukar faktiskt skriva om min känslor. Kan ni tänka er det? Faktum är att jag bara skriver om de känslor som inte känns allt för privata för att skrivas ner. Det var ett tag när jag höll långa föredrag om vem jag gillade och varför just han var så söt till exempel, men den tiden är långt borta nu. Ett år. Nu uttrycker jag det med små meningar med stora betydelser som dessvärre inte säger särskilt mycket. En av anledningarna till det är också att det låter så töntigt när jag har skrivit på det där sättet... Ja, ni vet. Lite dramatiskt förälskat kanske. Och en sak till. Tänk att jag skriver det här här! Chockartat, jag vet, fast det enda jag försöker är att skriva inlägg med ett innehåll. Nåja, jag ska fortsätta min jakt på något som kan agera dagbok, om jag inte hittar något kanske jag köper en imorgon! Jag har aldrig köpt en dagbok. OCH, jag har fått mitt visa electron kort nu! Yeay! Nej, jag kommer inte att börja shoppa okontrollerat.
Hejdå!