Jag kommer alltid att vara lycklig om du frågar mig!

Ibland undrar jag vad ensamhet är. Jag tror i alla fall att jag känner mig ensam ibland, men jag kommer aldrig att vara ensam. Fast jag skulle vara hur ensam som helst, så skulle jag inte kunna säga att jag är ensam. För om man är ensam så är det ju synd om en, och det är inte synd om mig. Det är precis som att fast jag skulle känna mig hemskt olycklig och någon skulle fråga mig om jag är lycklig, så skulle jag givetvis svara ja. Det är helt enkelt så och jag gör så.
Men egentligen så skulle det vara skönt om man med all rätt skulle få vara ledsen och tycka synd om sig själv. Jag älskar att göra det, att vara ledsen. Fast det är svårt att vara ledsen, för ledsen och olycklig är skilda saker. Jag är lycklig när jag är ledsen, men snarare stressad och oroad när jag är olycklig.
Äh, världen suger ibland och mitt liv känns meninglöst. Så är det bara just nu och hejdå.