Sophia, Sophia, Sophia, Sophia... Osv.

Jag har aldrig riktigt presenterat mig själv på den här bloggen... Därför tänker jag göra det nu, för att jag har lust. Jo. Jag vet att det är lite ointressant för er, för jag tänkte börja med mer konkreta saker, och sen mer hur jag är till min personlighet. Sätt som jag faktiskt vet att jag är på, så får jag en liten sammanfattning av hur jag är ifall om jag undrar någon gång.
Jag heter Anna Sophia Lundell och är född den tjugosjunde April i Korsnäs, Finland förstås. Jag bodde i Korsnäs tills jag som trettonåring blev tvingad till att flytta till Simskäla, Vårdö, Åland. Jättekul. Men jag tycker i alla fall om mitt lilla rum som går i lite grönt och rosa i vårt lilla blågröna hus med rött tak. Därför saknar jag inte mitt gamla rum i Korsnäs så mycket, men däremot så saknar jag badrummet med ett badkar, vårt vardagsrum, köket (speciellt vårt stora köksfönster som man kunde sitta och titta ut genom) och sveriges tv 3 och 5.
Saker som jag brukar göra, trots att det går i perioder (allt utom datorn går i perioder) är t.ex. att rita, (vilket jag tycker att jag är GANSKA bra på, om jag ska vara ärlig) skriva, (vår svenska lärare och mamma tycker att jag formulerar mig bra... Där var ego-Sophia igen.) läsa böcker, spela lite piano (fast jag är alltför dålig så jag brukar inte säga att jag spelar piano riktigt...) samt vara på datorn... Till er förvåning ja.
Min mamma heter Marie och är fyrtio år, och min pappa vars namn är Magnus är fyrtioen. Jag har en storebror som heter Mattias och är sjutton år, samt ett tvillingpar; Agnes och Henrik som börjar skolan i höst. Mina favoritband är Within Temptation och Sonata Arctica. MEN, jag lyssnar minst lika mycket på t.ex. Avril Lavigne, Kelly Clarkson... Ja, det säger ju sig självt. Jag lyssnar på det mesta, men inte saker i stil med Slipknot och rap.

Nu till min personlighet. (Jag känner på mig att det här blir ett riktigt långt inlägg). Äh, jag vet inte var jag ska börja, så jag börjar mitt i. Det finns något hemskt med mig, jag skulle inte vilja vara så, men jag försökte vara ärlig när jag gjorde ett test igår... Följer du din hjärna eller ditt hjärta? Det hette något i stil med det fast på engelska. Men i alla fall, ni kan ju gissa vad jag fick? Det jag absolur inte ville få. Men JA! JAJAJAJA! Jag följer mitt arma hjärta! Jag erkänner. Det är sant. Fast jag brukar försöka ge andra bilden av motsatsen och till en viss del har jag faktiskt lyckats, men nu ska sanningen fram. Den äckliga arma sanningen. Nåja, jag har vant mig nu.
En dag sa Mattias att han tyckte att jag hade ett hett temperament, men mamma och jag funderade och kom fram till att det inte stämde. Det är bara en ovana jag har fått.
Jag tycker om att reta mina syskon samt kompisar, men det betyder inte att jag är elak. Det är faktiskt roligt. Jag är ingen perfekt människa som aldrig har pratat skit om någon eller så, för det är ganska kul att prata skit om vissa människor. Nu låter det som jag att jag är en mindre snäll människa, men mina kompisar brukar tycka att jag är snäll, LOL.
Ibland är jag väldigt petig och nogrann, och ibland väldigt slarvig. När jag ritar är jag överdrivet nogrann, och jag vill bli så met mer estetiska saker. Jag vill att det ska se snyggt och bra ut. När det kommer till att sy förstås, så är jag mer åt slarviga hållet. Samma när det gäller klädhögen på kistan i mitt rum. OCH klädskåpen... Fast, jag städar faktiskt ibland.
Jag vill också alltid vara bäst. BÄST. Äga ut alla andra helt enkelt, förutom i musik och gymnastik. Jag har högst medeltal i sjuan, 9.32 och 9.42 med tyska och finska. Så ganska bra är jag ju nog, men jag ska bli bättre.
Jag tycker om att diskutera olika saker också, eller jag tycker om att diskutera allt och så har jag många... Rätt starka åsikter. Det är roligt att analysera olika saker och ting också, så jag tänker väl ganska mycket, lite för mycket ibland.
Och nu orkar jag inte skriva mer, det här är säkert dåligt formulerat också, men bara EN sak till. Jag är INTE lättsårad.
HEJDÅ!