ej. Idag är jag ett barn. Jag Anna Sophia Lundell, fjorton är gammal är ett barn. Jag är ett barn tills jag är arton, jag är ett barn alla dagar. Skillnaden är bara att idag KÄNNER jag mig som ett barn. Jag har någon mysig känsla som jag kanske brukade ha förut i korsnäs. Då jag var ett barn och kände mig som ett barn. Egentligen borde man känna sig som ett barn lite oftare.Det är jätte trevligt. Man glömmer bort allt som bekymrar en och tänker istället på att man ska till Åbo och handla på lördag.
Fast ett problem finns det. Jag orkar inte stiga upp imorgon om det inte regnar. Där är varje dag likadan,
omysig. Det är 
mindre trevligt. Nu så ska jag bjuda er på några gamla jätte söta bilder på mig, (samt en ny). Jag saknar mig själv, jag var ju så gullig! Före jag gick i femman alltså. Ser ni någon skillnad? (A) Och btw, jag ser lite sur ut på den där nya bilden. Men jag tycker om den just för att jag ser så allvarlig ut där.
"Vad barnslig du är, Alex." "Jamen, jag är ju ett barn."
SvaraRaderaDet meningsutbytet har jag upplevt många gånger genom åren.
Folk brukar inte kalla mig barnslig... Och ibland glömmer man bort att man är ett barn. Jag tror att jag glömmer bort att 'leva'. Men jag gillar den här barnstämningen som sitter i ännu idag. Det påminner om i Korsnäs. Och höst.
SvaraRadera