Time pass by.

Nu har kvällarna blivit korta igen. Klockan är ungefär tio före åtta nu och jag ska gå i duschen där runt nie, och sen sova tie. Observera SOVA tie. Jag har en halv timme på mig före det ifall om jag skulle vilja läsa något. Är jag inte underbart planerande? Om man kan säga så.
Bara en liten sak jag stör mig på också, när folk skriver små bokstäver i början på en mening. Hoppas att jag aldrig börjar göra det, och nu menar jag inget illa... Men det ser slarvigt och oseriöst ut! Jag kan ju tillkännage att jag är väldigt noggrann med sådant nu också, rätt ska vara rätt.
Ibland har jag lust att dö. Eller inte att dö, men det känns så. Ni vet när det känns som att någon sliter ens hjärta i bitar? Känslor är bra, men det är ändå lite jobbigt.
Jag känner mig väldigt gammal ibland. När jag tänker på alla människor jag känt, allt jag gjort och allt jag varit. Då blir jag nästan lite vemodig. Det är lite sorgligt. Utan att man ser och märker så faller vissa saker bort ur ens liv. Och då är jag bara fjorton år.
Jag vill att bild och form ska börja nu! Jag tycker om att vara i stan. Man ser människor, man ser hus. Man ser liv. Det känns som att jag lever där.
HEJDÅ!

P.S. Jag vet att det inte heter nie och tie. Men jag förmådde mig inte skriva nio och tio. D.S.